Årskrönika 2022

Nådde jag målet för året?
Målet för året var att ta så många Itra-poäng som möjligt för att jag skulle kunna anmäla mig till CCC, UTMB. Och Itra-poäng det tog jag! 2 poäng på ÖST och 4 poäng på UKA PAIN. Men dessa poäng visade sig tyvärr vara värdelösa. För att kunna anmäla sig till ett av UTMB-loppen är det ”Running Stones” som gäller. Det finns bara ett sätt att förtjäna Running Stones och det är att springa ett "UTMB World Series"-lopp. Så det vara bara att anmäla sig till Kullamannen by UTMB. Och efter ett slutfört Kullamannen Sprint Ultra så hade jag mina tre st. Running stones och målet var uppnått. Men det tog ända till den 4:e november innan jag hade det.

Samtliga lopp under året (baklänges):

  1. 14:e dec Jul på Rusakulan
  2. 4:e nov Kullamannen by UTMB
  3. 9:e okt Chicago marathon
  4. 10:e sep Norasjön runt
  5. 7:e sep Spartacusstafetten, 6 km
  6. 3:e sep Kilsbergen trailrun
  7. 20:e aug Ultravasan 90
  8. 13:e aug Stripastafetten
  9. 2:a jul Silverleden på 1 dag
  10. 21:a jun KM 10 KM
  11. 28:e maj UKA PAIN
  12. 7:e maj Sweden Irontrail Marathon
  13. 30:e apr Munkastigen trailrun, 44 km
  14. 20:e apr Örebro AIK halvmarathon
  15. 9:e apr Österlen Spring Trail
  16. 19:e mar Nora marathon
  17. 17:e mar Inneserien 3000m
  18. 16:e feb Inneserien 2000m
  19. 11:e jan Inneserien 1 mile

 Kort sammanfattning

  • Sex ultra trail lopp
  • Tre marathon
  • Tre lopp på inomhusbana
  • Två stafetter
  • Ett lopp utomlands
  • En halvmara
  • Ett 10 km lopp 

Var har jag varit och sprungit?
Min löpning tog mig i år till Österlen (för första gången) vidare till Älvdalen, Hällefors och Chicago för att slutligen landa i Mölle/Båstad/Kullaberg. 

Roligaste loppet: Kilsbergen trailrun
Efter några ultralopp och covid var det roligt att vara tillbaka på banan igen. En kortare tävling med kontrollerad ansträngning och stark känsla. När det dessutom blev PB så föll allt på plats, både prestation och feeling. Full pott med andra ord.

Tuffaste loppet: Norasjön runt
Norasjön blev en kamp i att inte stanna och stå still. Jag startade för hårt och att hålla ihop det blev svårt. Det gick oerhört dåligt. Det berodde på dålig tävlingsplanering och för hög belastning. Jag hade inte sprungit en halvmara på länge och missbedömde ansträngningen redan i starten. 

Härligaste loppet: UKA PAIN
Fantastisk natur och suveränt genomförande, när målet nåddes väntade tävlingsledaren med en kram! Det var en fantastisk dag på alla sätt. 

Största äventyret: Kullamannen by UTMB
Löpning på natten i mörker och okänd terräng. Tre ”Running Stones” stod på spel. Att bryta var inte ett alternativ. Energiproblem efter ljusets intåg och en bana som aldrig tog slut. 

Snabbaste loppet: Inneserien 1 mile
3:15 min/km tempo, sex varv på en 200m bana. 

PB: Nora marathon, Inneserien 1 mile, Inneserien 2000m, Inneserien 3000m
Massor av PB. Egentligen skulle man ju så klart kunna säga att alla ultralopp jag inte sprungit tidigare var PB. Men jag utgår från lopp/distanser jag sprungit tidigare. 

Pallplacering: Sweden Irontrail Marathon, 3:e plats!
Jag landade oväntat på pallen i Kristinehamn. När jag vid 26 km fick reda på att jag var tredje man så fick jag eld i baken. Motivationen var hög att behålla positionen. En mindre felspringningen några kilometer från mål höll på att kosta mig den platsen. Men ett snabbt samtal till tävlingsledningen och jag var på banan igen, förlorade lite tid men kunde springa i mål som 3:a. Oerhört kul och faktiskt den enda gången under alla mina år som löpare som jag står på pallen. 

Bästa efterfesten: Silverleden på 1 dag
För första gången stannade vi kvar och åt middag med de som anordnar Silverleden samt några ytterligare löpare från tävlingen. Oerhört trevligt! 

Skönaste målgång: Ultravasan 90
Efter två veckor med covid och en väldigt kort uppladdning var det fantastiskt att nå målet och få den efterlängtade Finisher tishan! Den har jag drömt om i flera år. 

Känslosammaste målgång: Kullamannen by UTMB
En målgång satt långt inne och ju närmre mål vi kom desto mer emotionell kände jag mig. Under de sista 20-22 km runt Kullaberg så darrade det på läppen var gång jag visualiserade målgången. Och mycket riktigt, vid målet kramade jag om Carina och tårarna föll, så härligt! 

Hur var året ur ett prestationsperspektiv?
Jag startade året starkt. I ryggen hade jag ett träningsupplägg från TrainRight.com som Jason Koop står bakom. Redan i November 2021 startade jag en 20 veckors träningsplan som skulle sträcka sig till April och Österlen Spring Trail. Jag sprang PB på Inneserien-loppen och fick en guldpeng med mig från Nora marathon (åldersgrupp). Natten till den 2:a april, dagen innan Startmilen, blev jag magsjuk och när jag väl vaknade upp på lördagsmorgonen hade jag svag feber och var ur slag. Där och då kändes det som att all min träning försvann och formen rann ur mig. När jag veckan efter sprang ÖST så var jag verkligen inte stark. Men som tur var så var det en helt annan löpare som sprang UKA PAIN, nästan som dag och natt. Inför UKA PAIN körde jag två långa tävlingar på raken med endast en veckas mellanrum och det byggde med andra ord bra styrka.Och sen tillbaka till verkligheten igen, klubbens öppna klubbmästerskap på 10 km blev en flopp, jag missade 40 min. med 50 sek. Sen kom Silverleden och där var jag något långsammare än 2020, året då det var 30-33 grader varmt. När jag väl skulle bygga styrka inför Ultravasan åkte jag på Covid och lyckades med nöd och näppe ta mig till mål. Jag hann med en kort uppladdning inför Chicago marathon men tiden blev sämre än vad jag gjorde på Noras tuffa fyravarvsbana i våras. Sist men inte minst, på Kullamannen hade jag problem med energi och fick köra powerhike de sista fyra milen.

Vad förändrade jag?
Jag tog hjälp av en tränare, Patrik Nilvér, för första gången! Jag har inte kunnat peka på något resultat av det ännu men såna här saker tar tid. På nästa års tävlingar hoppas jag kunna skörda frukten av en bättre planerad träning och bli en starkare löpare som är än starkare i slutet av 2023! 

Vad lärde jag mig?
Att man inte blir en starkare löpare av ultralopp för tätt inpå varann. Det är mest som en berg- och dalbana uppladdning, nedtrappning, återhämtning. Därför har jag helt andra mål 2023 men mer om de i kommande inlägg.