Summering av 2021

Bonkar jag fortfarande trots att jag sprungit i mer än tio år? Nja, det går kanske inte tekniskt att kalla det för "bonk" men åtminstone någon form av haveri. Det får bli Silverleden. Förra året kändes det äntligen som jag att jag hade koll på loppet och distansen men icke. Sömen natten till tävlingsdagen var bedrövlig och då blev prestationen likaså. Jag gjorde ett försök men jag degraderades kroppsligt ganska snabbt och fick se mig besegrad efter 35 km och 900 höjdmeter.

 

Mina stackars hälsenor. Dessa bedrövade mig sen de 18 månaderna jag försökte växla över till att springa med 0 drop i löparskor. Jag tror också i efterhand att de inte fått tid till att läka helt pga min mängd. Men jag kunde oväntat lägga detta skadebekynner bakom mig efter att jag lade om träningen i slutet på juli.

 

Det är tre prestationer som står ut i år, halvmaraton testlopp på 1:24:24 i våras, Stockholm marathon på 3:11 och Kvinnersta backyard ultra 15 varv / 100 km. Det som kändes tuffast var nog ändå testloppet. Det fanns ingen draghjälp. Det blåste och jag missade mitt mål med 25 sekunder!

 

Att Backyard Ultra är kul! Väldigt oväntat! Jag har aldrig haft någon feeling för det tills jag plötsligt hade det. Och va glad jag är att jag testade på denna roliga tävlingsform.

 

Stockholm marathon, utan tvekan! Jag åkte för första gången med i klubbens marathonbuss och det blev fantastisk dag på stockholms gator. Jag sprang smart och kunde njuta helhjärtat av loppet.

 

Vet inte riktigt vad jag ska kalla detta men i år började jag med ett professionellt träningsprogram och ångrar det inte en enda sekund! Det kom av att jag efter testloppet i våras inte vilade tillräckligt. Samma misstag som jag gjorde runt årsskiftet bara några månader tidigare. Sådana misstag tar tid att rätta till, typ ett halvår. Jag har inte råd med sådana misstag. Det är nu mycket lättare att ligga i rätt belastning och lyssna på kroppen.

 

Jag skulle vilja säga att det var Bergslagsleden Ultra 84 km men får nog peka på mitt nya mål om att springa något av UTMB-loppen 2023 och den resa som börjat.

 

Dags att stänga 2021 och så mycket bra har hänt. Jag har kommit framåt i min utveckling som löpare. Jag har upplevt massor av löparglädje. Framför allt är löpning fortfarande förbaskat kul och allmänt underbart. Jag börjar hitta omkring i Kilsbergen. Jag ser fram emot ett 2022 med ännu mer löparglädje och roliga äventyr. Under 2022 väntar Österlen spring trail, Uka pain, Ultravasan 90 och Chicago marathon, yay!